Maija som vi kom att kalla henne,Föddes i en kull på 10 valpar 30 november 1998. Detta var min första kull. Maija var minst av dem alla, liten och späd, men en riktig kämpe! Ödet ville att hon skulle stanna hos oss, och så blev det. En underbar hund med ett stort hjärta äntrade hon vårt liv, ett litet liv som snart skulle tas ifrån oss. Maija utbildades till tjänstehund och tränades i både spår och sök samt lydnad. Vi hade stora planer för vår "tös". Planer vi aldrig fick uppleva. Maija hant även med att ta 2 Cert på utställning, innan cancern gav sig tillkänna. Maija fick 18 månder gammal cancer på ett av sina revben, och hela min värld rasade. Denna underbara lilla varelse skulle snart lämna oss. Hennes sista tid i livet levde hon i lyx med allt vad det innebär. Henne sista tid i livet var den svåraste tid jag någonsin upplevt. INGET har varit svårare än att förlora henne allt för tidigt. Och Jag ställer mig fortfarande frågan: VARFÖR?

2 år och 2 månder gammal fick Maija somna in, liggandes i mitt knä. skrattandes för sista gången som hon alltid gjorde, viftandes på svansen även när hon mådde som sämst. Somnade hon stilla in till mattes stora förtvivlan.

Mattes älskade tös, jag har sällan skådat en så underbar varelse som dig.